“It never gets easier, you just go faster.”

“It never gets easier, you just go faster.”

En blogg om cykling och sånt

Med syfte att upplysa världen om hur underbart och hemskt det är att cykla. Och lite annat.

Bräntis DH

MTBPosted by Niklas Wed, September 06, 2017 21:14:25
Eftersom MTB har stått på verkstad i fyra evigheter (veckor) var det ruskigt kul att dels rulla runt lite i Obbola häromdagen och extra superkul att göra ett nytt försök att haka på de stora pojkarna på Bräntberget i kvällens downhill. Det var kul, riktigt kul och både cykel och handled höll. Jag förbättrade min bästa tid med någon tiondel och det är egentligen ingenting men WOHO JAG CYKLADE SKITFORT TROTS ATT JAG INTE KAN CYKLA DOWNHILL!

Typ.

Jag hade tänkt filma men kamerahållaren som ska sitta på cykeln är spårlöst borta. Kanske nästa gång om jag orkar leta.

  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post60

Cykla LVG med MTB

MTBPosted by Niklas Wed, February 08, 2017 21:03:37
Att inte kunna cykla LVG är irriterande. Det är fullt med is och grus på marken och knappast läge att sladda sig fram på smala, dubbfria däck. Därför blev dagens runda en landsvägsrunda med mountainbiken. Vilket vansinne! Bara en galning skulle göra det! Så jag trampande iväg. Under de 76 minuter som jag var ute och cyklade samt minuterna efter hemkomst fanns många tankar i huvudet och jag ska presentera några av dem i kronologisk ordning istället för att skriva om rundan:

- Hur långt är det till Vännäs?
- Oj, lite kallare än jag trodde. -6 räcker nog inte. Bäst att jag hämtar mössan på stationen.
- Jag ser nog ganska tuff ut. Ska bli kul att cykla genom stan.
- Gå på vänster sida, cykla på höger. Och använd lysen är ni snälla.
- Men vad i... -9?!
- Dubbdäcken låter verkligen mycket när man cyklar över torget.
- Snälla gå på vänster sida. Det är andra sidan än den du går på nu.
- Äntligen på väg ut från stan!
- 13 minusgrader. Inte konstigt att tårna börjar domna.
- Varför gör jag det här egentligen? Är det verkligen kul?
- Nu var det då mörkt. Räcker batteriet i stora lyset?
- Nu är alla tår bortdomnade. Det är nog dumt att cykla till Vännäs.
- Nej, vattnet i slangen till min camelback har frusit. Byebye törstsläckning.
- Seriöst, varför gör jag det här?
- Kul (ironi).
- Fingrarna svider. Kanske dags att vända...
- Åh! Bilen som körde om kör inte så fort. Jag kan kanske hinna ikapp den!
- Det var kul (inte ironi)
- Glasögonen börjar imma igen. Nåja, de fryser säkert inte.
- Instamoment, sen vänder jag hem.
- Nu gör det ont i fingrarna.
- Har jag verkligen roligt?
- Hur kan det vara så kallt?
- Nedförsbacke! Woho!
- Nu frös glasögonen. Går nog bra utan.
- Lite vatten hade inte skadat...
- Sluta sura.
- Jag känner åtminstone pekfingret och halva tummen på vänster hand.
- Tillbaks i stan. Skönt.
- Har ingen lärt dig höger och vänster? Du går på fel sida!
- Ögonfransen har frusit.
- Usch, torget. Tur att jag har skydd för ansiktet så att ingen ser mig.
- GÅ PÅ VÄNSTER SIDA, CYKLA PÅ HÖGER! $@#€%§!
- Undrar om linser kan frysa fast i ögat?
- Svingen. Kom igen benen, det här har ni gjort innan.
- Cykla på höger sida, idiot.
- Snart hemma. Snart hemma. Snart hemma. Hemma snart?!
- Jag ska värma saft i micron när jag kommer hem.
- Efter hur lång tid får man frysskador?
- Hur svårt kan det vara att knappa portkoden?!
- Undrar om fingrarna är blå under handsken?
- Ah. Rumsvärme. Härligt!
- Varm saft är äckligt (anmärkning i efterhand: glögg är inte samma sak).
- Varm dusch, härligt!
- Aj! För varm dusch. Inte härligt.
- Varför får jag inte tillbaks känseln i tårna?
- Varför gör jag det här?

Som ni kanske anar var det inte kul att cykla idag. Så är det ibland. Det är inte alltid kul och trevligt att träna och cyklingen är inte unik i det avseendet (trots att det är världens bästa sport och tusen gånger jobbigare och bättre än allt annat tillsammans och kräver ett psyke av borstål (samma som Volvo har i B-stolpen på sina bilar) för att man ska stå ut. Och är bäst. Typ.). Dagens runda var hemsk, men ska jag klara av att harva mig igenom Göteborgsgirot finns inget att välja på.

Jag längtar till asfalt fri från is och grus. Och plusgrader. Det framgick kanske inte, men det var lite kyligt att cykla ikväll trots tre underställ under cykelkläderna.

  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post52

Fredagsmys

MTBPosted by Niklas Fri, December 16, 2016 23:17:06
Det är -5*C. Snön gnistrar framför strålkastaren och cykeln rullar över rötter, stenar och annat som göms under snön. Det är halt. Växlarna krånglar lite. Det gör inget. Benen går inte av sig själva men de har ändå energi i sig. Plötsligt är jag så långt bort från stan att det enda jag anar av den är ljuden av bilar på E4:an och ett svagt ljus på himlen. Månen lyser upp ett glest skogsparti framför mig och jag stannar till. Ingen kamera kan göra synintrycket rättvisa. Det är lite som att andas ut sakta, fast på ett väldigt ickefysiskt vis. Jag cyklar vidare. Till slut vet jag inte vart jag är. Månen har bytt sida. Jag är på väg tillbaka. Jag är trött. Jag är kall. Då kommer den där tanken, eller snarare känslan som dyker upp när det är jobbigt. Samma känsla som får benen att pressa på när det inte finns mer kraft. Samma känsla som gör att jag försöker sätta hastighetsrekord i varenda nedförsbacke. Samma känsla som får mig att skratta när det är dags för 64:e intervallen på trainern. Mitt i misären, pinan, kylan, smärtan.

Det är så otroligt kul.

Ett varv till!

  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post49

Pinsam träning och längtan till varmare tider

MTBPosted by Niklas Sun, November 27, 2016 17:41:59
Det är första advent. För att få lite julkänsla gav jag en (jul)gran en hockeytackling när jag cyklade MTB idag. Framgångsrikt? Nope. Mysigt? Nope. Hårt? Jajamensan!

Förutom den lilla detaljen var rundan trevlig. Det var minusgrader och mycket is som tyvärr inte höll för mig så det blev mycket slit i skogen. Skorna tappade en skruv vilket först gjorde att jag satt fast i pedalen, sen fick jag inte fast mig igen. Det var bara ett av många stopp för att fixa till utrustning. Med skorna fixade dök nästa problem upp; isbildning i pedalerna. Vänster fot användes under en kilometer mer till att sparka på pedalen än att trampa. Frustrerande men det var bara att acceptera.

Det kan också nämnas att skivbromsar kan tappa bromsverkan när det är minusgrader. Ett av skälen till ovan nämnd hockeytackling (de andra två; för hög fart och för dålig teknik).

Mängden cykelträning är pinsamt låg eftersom jag inte har påbörjat inomhussäsongen ännu. Givetvis skulle jag med glädje låta bli att skriva om det, men då försvinner trovärdigheten i mina inlägg. Eftersom ryggen råkat ut för en sträckning är det inte läge att köra dubbelpass idag, men jag ska förbereda LVG:n för inomhusträning.

Just nu längtar jag. Jag längtar till imorgon då jag kan cykla ett pass på trainern (cykla inomhus). Jag längtar till nästa gång jag ger mig ut med MTB, kanske med lite glögg i en termos och någon gofika. Bara att hoppas att snön håller sig borta lite till men att minusgraderna håller i sig. Jag längtar tills våren kickar in och kajaken kan plaskas fram i diverse vatten och jag längtar tills vägarna är rensopade på grus och LVG:n kan trampas hårt och snabbt i timme efter timme. Såhär pepp på cykling/träning har jag inte varit på länge och jag hoppas att det håller i sig.
På bilden ett av många stopp i skogen. Den här pölen tillhörde de grunda. Vattentäta strumpor är räddningen i de här situationerna.

  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post48

Nya MTB-hjul

MTBPosted by Niklas Thu, August 25, 2016 11:00:40
Jag skulle köpa ett nytt framhjul till MTBn. Ett, eftersom det bara var framhjulet som var skevt, trots Anders tappra försök att rikta det. Tack Anders. Givetvis skulle det kosta ganska mycket (1500kr) och jag bestämde mig för att uppgradera cykeln med ett par nya (2200kr). Dessa skulle enligt verkstadskillen vara bättre än 90% av alla hjul och tåla mycket, mycket mer än de jag hade på. Rimligt (fast 70% känns kanske mer korrekt, cyklister är nördar och jag tror att de som har råd byter upp hjulen ganska snabbt). Givetvis passade inte den modellen på min framgaffel eftersom den är 15mm (istället för 12, 10 eller vad som det nu var). Jaha. Alternativet var de dyra hjulen. Detta skulle vara hjul som var mycket, mycket, mycket bättre. Hjul som klyver ett träd på mitten och som inte går sönder innan jag gör det. Hjul som jag kan krama om när jag behöver en fast punkt i livet. Så bra att verkstadskillen själv använder dem. Shimano Deore XT.

Det sa mig absolut ingenting. Jag kan ingenting om märken och sånt, jag bara cyklar.

Det krånglade såklart ändå eftersom jag har quickrelease (snabbkoppling) på bakhjulet, men högre makter korrigerade detta genom att trolla fram 2015 års modell av samma hjul med quickrelease. Till reducerat pris dessutom ("bara" 3800kr). Woho!

Givetvis försökte jag lite ödmjukt fiska efter tröst efter att ha ställt någon dum fråga. Verkstadskillen tog chansen och knäckte mig istället:

J: "Jag kunde inte så mycket om MTB när jag köpte den"
V: "Vad kan du nu då?"
J: "..." <-- *Pinsam tystnad*
V: "?"
J: "Ärligt talat, ingenting"

Sen bar det iväg till Bräntberget för att glänsa inför de som kan lite mer om cykelhjul! Ha! Givetvis var liften stängd... Eftersom jag redan har en halv lunginflammation valde jag att åka hem igen. Cykla upp för berget kan jag göra en annan gång. Och ner. Eller genom. Hjulen tål det i alla fall.
Det enda problem jag har nu är att jag är avundsjuk på hur fina hjul MTBn har jämfört med racern. Så orättvist får det inte vara länge till.

  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post46

Downhill @ Bräntberget

MTBPosted by Niklas Wed, August 03, 2016 22:31:30
Något av det bästa med att cykla är att man får så många intryck av omgivningen. Vinden i håret (givetvis inte, där sitter hjälmen), doften av nysågat timmer, fågelsång, möten med diverse djur, solen i ansiktet, asfalt som doftar av regn, med mera. Det finns många härliga intryck!

Idag körde jag downhill på Bräntberget. Det gav ännu fler intryck. Här kommer de som jag inte hade räknat med:
- Smaken av grus.
- Att känna gräset kittla mig på näsan (samtidigt som jag gled på huvudet).
- Ljudet av en actionkamera som slås i grusen.
- Förtvivlan när styret pekar 70 grader fel och hjulet är helt, helt skevt.

Alla ni som tror att jag har blivit tokig och kastat iväg cykeln utför berget innan jag slängde in en näve grus i munnen och sedan hoppade efter cykeln (på huvudet) måste jag tyvärr göra besvikna. Jag föll. Det blir så när man gör misstag.

ANVÄND HJÄLM OCH SKYDD. Gör du inte det är du dum i huvudet. Det är inte frågan om man ramlar utan när.

Hjälm är en självklarhet för alla cyklister. En cyklist utan cykelhjälm ska aktivt hånas för detta och sedan cyklas ifrån omedelbart. För barn under 15 är det lagkrav och jag hoppas att det även är ett krav från barnens föräldrar. När jag kör downhill har jag förutom min hjälm ett par armbågsskydd, knä/benskydd och handskar - alltihop köpt på biltema för bara 268 kronor. En bra investering tycker jag, särskilt då en uppskrapad armbåge och sårig hand som bäst hade varit ett bekymmer för mig på jobbet imorgon och som värst inneburit frånvaro. Givetvis rekommenderar jag fler och bättre skydd om man ska köra downhill ofta alternativt i större backar. Jag kommer köpa riktigt fina skydd i framtiden som även täcker rygg, nacke, axlar och haka (en annan hjälm med andra ord). Men för att säga det viktigaste igen: använd skydd!

Bräntberget har jag inte skrivit om innan så här kommer det! Det blir inte så mycket text, jag hade nämligen kameran med och filmade! Sänk volymen (det klickar, smäller och väsnas en del) och njut av de tre nedfarterna (finns säkert fler) som jag körde idag.

Lilla stigen (Lätt)

Storstigen (Svår? Medel? Jag vet inte)
Skogsstigen (Medelsvår? Snabb var den i alla fall)

De är roliga alla tre. Lilla stigen går ganska snabbt när man får in tekniken och vågar dra på lite. Storstigen har ett stort, härligt drop (nu skrattade nog alla downhillfantaster, det är stort för mig) som videon tyvärr inte gör rättvisa. Första gångerna som man kör ut för det är man inte kaxig. Jag håller alltid andan utför det. Skogsstigen var ny för dagen. Det smäller, rasslar, knäpper och väsnas ordentligt om cykeln när man studsar fram över stenar och rötter. Kedjan hoppade av en gång men det gick så fort att det inte märktes.

Givetvis filmade jag även när jag föll
Redan nu vill jag tacka Anders för hans framtida hjälp med att rikta hjulet så att det går att cykla på cykeln igen. Tack Anders!

  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post45

OIK CK KM 1:5

MTBPosted by Niklas Tue, May 31, 2016 22:53:22
Första deltävlingen i Obbolas klubbmästerskap är avklarad! Resultatet är inte publicerat ännu, men jag är ganska jättesäker på att jag kom in på en definitiv sistaplats. Denna ärorika placering ger mig en poäng som jag får ta med mig, vilket är vad jag siktade på idag.

Dagens överraskning var att skoplattan som man fäster i pedalen delvis lossnade precis innan start. Halva första varvet satt jag därför fast i pedalen utan möjlighet att klicka ur. Andra halvan, efter att jag hade trillat och lyckats frigöra foten, kunde jag inte klicka i den igen och åkte därför med sämre kontroll på cykeln. Det är jätteläskigt att göra detta när man är van vid att sitta fast, och pedalerna är inte så vänliga utan denna funktion. Lite snabbt skruvande inför varv två lyckades lösa problemet resten av tävlingen.

Det var jobbigt. Pulsen var inte så märkvärdigt hög, men ryggen orkade inte med. Bålen skall tränas framöver. Även justering av cykeln kan vara lämplig i ett senare skede.

I höst ska samma bana köras under KM 4:5. Då får man poäng för placering och bästa förbättring. Gissa vem som har guldläge på de där poängen... smiley

Edit: JAG KOM INTE SIST! 22:a plats av 25 startande ger mig fyra poäng! I ren glädje bjuder jag på ett varv runt HI5 XC Trail.



  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post33

Lite att putsa på

MTBPosted by Niklas Thu, May 26, 2016 23:39:14
Jag trodde att jag hade kört mountainbike under mina rundor i minusgrader och regn i delar av Umeås skogar i vintras. Det hade jag inte. Idag fick jag en lektion i hur stora pojkar cyklar mountainbike. Om jag ska sammanfatta det lite kort var det som att se fyra pansarvagnar på två hjul flyga fram över (nästan genom) stock och sten, svänga på femöringar trots ett underlag med nollfriktion och sedan ladda med en klunk vatten för att vara redo för nästa mördaretapp.

MTB på riktigt skiljer sig från hur jag har cyklat. För det första går det lite mer upp och ner (lite mer "mountain" så att säga), för det andra går det lite snabbare och för det tredje ska man öka farten vid ett hinder så att man kommer över istället för att, som jag gjorde, bromsa ner den så att man får tvärstopp och nästan trillar. LVG-tänket fungerar inte i skogen. Och om uppför är jobbigt ska vi inte tala om när det går lite nedför. Jag höll krampaktigt i cykeln som kändes som en vildhäst på rodeo. Det var inte jag som styrde cykeln, det var den som styrde mig. Även när jag hade en tanke om bästa spåret och försökte cykla där valde cykeln en annan väg.

Nu sitter jag hemma i min soffa. Jag har tvättat bort all grus och blod, kvar på benen finns nu vackra minnen i form av blåmärken och sår. I händerna har jag några vackra blåsor. Det var svårt att cykla MTB och jag var riktigt dålig, men det var också riktigt roligt. Jag tror att det blir kul att kombinera LVG-cyklingen med lite MTB och jag tror att jag kan utvecklas en hel del. Som en av killarna sa när han tittade på mitt ansiktsuttryck efter en för mig svår sträcka:

"Du har ju lite att putsa på...

  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post32
Next »