“It never gets easier, you just go faster.”

“It never gets easier, you just go faster.”

En blogg om cykling och sånt

Med syfte att upplysa världen om hur underbart och hemskt det är att cykla. Och lite annat.

Norrut!

LVGPosted by Niklas Mon, June 20, 2016 17:10:04
Idag bar det av till den norra orten Stintino (och lite förbi så att vi kom till öns norra kant). Sträckan blev Alghero - Fertilia (Walters lägenhet) - Palmadula - Pozzo San Nicola - Stintino - Capo Falcone (längst norrut) och tillbaka, totalt 110,3 km på fyra timmar. Det var lite blåsigt men kunde varit värre. Innan Palmadula började backarna lite lätt och jag kände att benen var slitna. På väg från Palmadula till Pozzo San Nicola var det fortsatt backigt men på nya vägar vilket triggade mig att dra på i uppförsbackarna och invänta Walter på vägen ner. Efter kortare fikapaus i Pozza San Nicola kom en större väg där vi bara pressade på så mycket vi kunde för att komma fram snabbare. Det var medvind (men det insåg jag inte förrän vi skulle tillbaka och fick motvinden).

Stintino var en väldigt vacker liten by som lever åtta månader om året för att sedan vara i princip öde under lågsäsongen. Folk trängdes om den lilla yta strand som fanns och när vi stannade på en höjd allra längst norrut i Capo Falcone tittade vi ut på spektaklet och skrattade åt turisterna. Jag räknar inte mig själv till den gruppen. Om man lyckades tänka bort allt folk var Capo Falcone oerhört vackert med kritvita stränder och klart, grönblått vatten. Det skulle inte förvåna mig om det är här man spelar in reklamen åt Fritidsresor.

Vi vände hemåt med samma taktik - blås på längs stora vägen och ta det lite lugnare därefter. När vi vek av vid Pozzo San Nicola tänkte jag att det skulle bli lite mysigt. Icke. Motvinden ökade och backarna var inte lika trevliga längre. Givetvis fortsatte jag att pressa på som en galning för att vinna nästan varje uppförsbacke (en framgångsrik taktik). Efter Palmadula blev det en lång nedförsbacke och sedan platt hela vägen till Fertilia. Walter bjöd på en rejäl laddning pasta, bröd, vin, vatten, glass och espresso innan jag fick skjuts till hotellet.

Imorgon är sista dagen som jag ska cykla. 53 km är kvar och det känns både bra och lite sorgligt att det har gått så fort. Imorgon ska vi cykla upp för Monte Doglia. Målet är att vräka på allt vad jag har och pressa ur det sista benen har att ge. Mer om det imorgon.

Bilder kommer när jag har kommit hem, jag har problem med en överfylld hårddisk och oerhört långsam bilduppladdning. Det ska också nämnas att jag inte har fotograferat så mycket eftersom det inte går att få in känslan av de stora vidderna eller höga bergen på bild eller video.

  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post40

Sabato e Domenica

LVGPosted by Niklas Mon, June 20, 2016 00:02:49
Eftersom jag glömde att skriva ett inlägg igår blir detta antagligen rekordlångt. Det kommer att handla om cykling, cyklande, vänskap (med en cyklist) och mer cykling.

Lördag!
Jag for till Walter för att åka en sväng med han och hans kompis Guiseppe (uttalas "Joseppe" inget annat). Det blev en ganska lång runda i lågt tempo. Jag fick lov att dra iväg i uppförsbackarna och sedan vända tillbaks och hämta upp gubbarna. Vädret var strålande och det fanns inte mer att önska. Vi cyklade i första hand mindre vägar utan trafik för att komma till Argentiera, en gammal gruvby där man förr bröt silver. Idag var silvret slut, men espresso fanns det desto mer av. Jag fick äntligen tagit en kopp espresso ute på en cykeltur med italienska vänner! Kanske inte något som verkar så häftigt, men för mig var det en liten milstolpe.

På färden hem tog vi en annan väg som skulle vara lite mindre backig. Plötsligt kom vi fram till en mack och Guiseppe sa att jag skulle hålla utkik efter en gul bil (och Walter fick översätta eftersom Guiseppe inte pratar ett ord engelska). I så fall skulle vi svänga in där och dricka en kopp kaffe till. Det visade sig att den gula bilen ägdes av en tjej som stod i kiosken och jag förstod direkt varför vi behövde en kopp espresso till. Efter en glass, espresso och tio poängs ögongodis fortsatte färden hemåt. Walter bjöd in mig på ytterligare en kopp kaffe efter rundan och vi satt och snackade en god stund innan jag for hem.

Jag drog ut en sväng på eftermiddagen/kvällen också för att få ihop några mil till. Det blev småvägar till Capo Caccia och sedan blåsiga vägar till Porto Conte. Totalt under dagen blev det 142,7 km och 5,5 timme i sadeln. När jag stod ute på Porto Conte och tittade på min cykel med Capo Caccia i bakgrunden tror jag nästan att jag fick en liten känsla av förälskelse gentemot denna tingest. Så mycket kul som jag har haft med min cykel sedan jag skaffade den!

Söndag!
Regn. Ösregn för att vara exakt. Och sedan strålande sol. Sedan ösregn. Sedan strålande sol. Vädret hade bestämt sig för att inte bestämma sig och körde på i tiominutersintervaller en stund innan det gick över till att vara molnigt med ordentliga kastvindar. Eftersom Walter och Guiseppe inte var sugna på att cykla åkte jag en runda själv. Det skulle bli 40 km men så började jag cykla uppför den där roliga uppförsbacken mot Villanova (en av dem, det finns många uppförsbackar dit) och nästan uppe fanns en avstickare till en utkiksplats som jag var tvungen att åka till så det blev 65 istället. Hihi. På vägen ner var det som tidigare nämnt blåsigt och jag fick vara uppmärksam för att hålla båda hjulen på vägen.

På eftermiddagen svängde jag inom Walter. Guiseppe hade lämnat en lokalproducerad flaska med vin till mig (Cannonau di Mores) som jag skulle hämta. Först bjöd Walter på kaffe, sen drog jag ut en temporunda innan jag skulle ta med flaskan hem. Det var motvind ut och medvind in. Tempot var, särskilt med tanke på hur slitna mina ben kändes, högt. Jag avverkade 31,5 km på mindre än en timme och kände mig jättenöjd med detta. Efter det blev det mer fika hos Walter och sedan en lugn hemfärd, åtminstone tills jag insåg att jag hade medvind och kunde förbättra mig på ett Stravasegment. Det blev fullt ös, såklart. Totalt under söndagen blev det 106 km och fyra timmar i sadeln. Målet är näta nu.

Walter är en alldeles underbar person. Vi pratar ganska mycket om allt möjligt och det är jättetrevligt. Jag försöker lära mig lite italienska och han vill bli bättre på engelska. Om jag kommer tillbaks till Sardinien ska jag besöka honom igen. Han är helt klart den största anledningen till att min semester är så underbar som den är.

Som en liten bonus blev det ännu en cykelrunda med en av hotellets cyklar ner till gamla stan för att äta. Jag åt en brakmiddag med ett glas vin + en shot som man får på vissa restauranger. Eftersom kroppen för tillfället är inställd på att utvinna maximal mängd energi på så kort tid som möjligt av precis allt som stoppas i den blev det lite småsnurrigt. På väg hem ropade plötsligt någon på mig, det visade sig vara Guiseppes fru (som kan väldigt lite engelska) och Guiseppe var såklart också i närheten. Vi pratade en lång stund utan att förstå särskilt mycket av varandra men det var trevligt ändå.

Sedan cyklade jag hem på min alldeles för lilla cykel, fnittrande och skrattande över hur rolig jag såg ut.

  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post39

En cykelkompis

LVGPosted by Niklas Fri, June 17, 2016 23:22:58
Planen var att cykla 140 km idag. På väg söderut cyklade jag förbi en cyklist (vilket är anmärkningsvärt eftersom det finns väldigt få cyklister här) men han kom ikapp mig senare när backarna började. Jag skulle vilja säga att jag höll igen en massa för att orka hela den planerade rundan, men sanningen var att psyket var lite trött. Vi började prata och jag valde att haka på Walter som en kul grej.

Det var då vi kom fram till mördarbacken. 12 graders motlut i fem kilometer. Hela vägen fram hade Walter påpekat hur fin cykel jag hade, hur otränad han var och hur vältränad jag såg ut att vara. Vid backens början säger han att jag kan vänta på toppen. Psyket skrek rakt ut i ren panik. En kul grej var inte längre kul.

Det fanns bara en lösning; jag gav järnet tills han var utom synhåll och fortsatte sedan att trampa med en enda tanke i huvudet - "Han får inte komma ikapp". Jag vann upp till toppen med några minuter. Det var en fantastisk utsikt. Vid det här laget hade jag blivit injuden att se Sverige - Italien hemma hos Walter så det var bara att åka tillbaks till hotellet igen. Detta gjordes längs en liten men mysig väg som konstant lutade neråt. Riktigt roligt!

EM-matchen var mindre lyckad och jag fick hålla tillbaka vrålet av smärta när Italien sparkade in matchens enda mål i slutminuterna. Det var dock trevligt med kaffe, vin, sällskap och hemmagjord glass. Imorgon ska vi ses hos Walter för en tur tillsammans med hans kompis. Jag tror att det blir en lite långsammare runda, men det handlar om cykelglädje.

Väl hemma på hotellet bjöd receptionisten in mig att träna med honom och hans kompis imorgon eftermiddag. Det kändes spännande och läskigt på samma gång så jag tackade ja.

Därefter var psyket bättre än i morse och kände att det dags att trampa upp för en backe så jag tog cykeln och började cykla mot Villanova. Många långa uppförsbackar senare kom jag fram till en liten by. Några kvinnor stod utanför ett av husen och jag bad att få vatten samt frågade hur långt det var till Villanova. De pekade ner i marken och förklarade att jag var framme. Jahaja. Hemfärden var betydligt snabbare men inte nödvändigtvis roligare. Jag njöt av varenda backe både på väg ut och in.

Dagen slutade på 44,4 + 53,3 = 97,7 km och får väl vara helt okej. Långrundan får jag ta en annan gång. Rundorna idag på Strava:
Stigningen
Villanova


  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post38

Sightseeing längs kusten

LVGPosted by Niklas Thu, June 16, 2016 21:34:02
Dagen bjöd på halvmulet väder med vind från sydväst. Det var "bara" 22 grader när jag cyklade ut men det tog igen sig på eftermiddagen då termometern visade 31 grader.

Färden gick norrut från Alghero mot Tramariglio. Eller, för att vara helt ärligt, så gick den bara norrut. Jag visste inte vart jag ville eller hur jag skulle ta mig dit så jag försökte sikta på en av höjderna som jag såg från transferbussen igår och hoppades få ta några höjdmeter. Efter två mil var jag framme vid en liten stigning och där var det stopp; militärt område. Eftersom jag var på den norra delen av ön ville jag istället ta mig lite söderut i motvinden (för att ha medvind hem) så jag cyklade tillbaks till Alghero och söderut längs kusten.

Än så länge hade det varit ganska platt och inte några större backar att tala om. Nu vände det. Backarna var kanske inte lika branta som på Gran Canaria (det fanns undantag som var precis lika branta men betydligt kortare) men i kombination med vind som aldrig mojnade och energibrist fick jag inse att jag var besegrad efter 65-70 km och vända tillbaks hem. Trots medvind var det jobbigt. Solen stekte och min energigel kändes verkningslös. Imorgon blir det en stadigare frukost för att undvika detta.

Imorgon är planen att börja cykla mycket tidigare. Idag kom jag iväg vid 09:30, 08:00 blir nog bättre för att undvika den värsta värmen. Jag ska också planera färden så att jag har möjlighet att stanna och äta i rimlig tid. Idag cyklade jag 89,9 km på ca 3,5 timme. Imorgon blir det närmare 120 km.

Som ett tillägg som egentligen inte berör cyklingen har jag badat i havet. Det var till en början kallt, men jag tvingade mig själv att vara kvar några minuter och till slut var det riktigt behagligt. Ett mål avklarat! Jag jobbade också på grundbrännan, eller som man säger på Italienska "mi sono addormentato sotto il sole" (jag somnade i solen).
Det blev faktiskt en cykeltur till idag! Eftersom hotellet ligger ganska långt bort ifrån centrum (lite för långt för att jag vill gå) så hyrde jag en av hotellets cyklar för 4€ och drog iväg. Cykeln hade perfekt passform för mig om jag hade varit tolv år gammal och ringklockan plingade varenda gupp, håla och sekund. Eftersom ringklockan var tuff hade jag inget emot att folk tittade och småskrattade åt mig. Det gjorde ju ändå jag också.

  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post37

Sardinien!

LVGPosted by Niklas Sun, June 05, 2016 14:04:58
Nu är nästa äventyr bokat! Det var tänkt att jag skulle besöka den franska rivieran för att cykla, prova fina viner och visa hur en nordisk titan beter sig på cykeln men det blev krångligt redan vid bokning av alla flyg som behövdes (och krångligt hade jag inte tänkt mig att det skulle bli förrän jag skulle landa och använda mig av min fantastiska franska) så jag hoppade på en charterresa till Sardinien istället. Inte för att italienskan är bättre på något vis, men italienarna sägs vara bra mycket bättre på engelska än fransmännen.

Jag åker ännu en gång ensam, men denna gången har jag varit klok nog att boka en resa som inte innebär någon övernattning på min bänk på Arlanda. Istället blir det heldagar med flygande från morgon till kväll (Umeå - Arlanda - Göteborg - Alghero) både dit och hem. Målen för resan kommer senare, men eftersom folk tyckte att det var jättekonstigt att inte bada på Gran Canaria får jag överväga det. Att bada innan en cykeltur är givetvis helt förbjudet enligt regel #42 (som kan läsas i sin helhet nedan eller på Velominatis hemsida) så något morgondopp är inte att tänka på.

"Rule #42 // A bike race shall never be preceded with a swim and/or followed by a run.

If it’s preceded with a swim and/or followed by a run, it is not called a bike race, it is called duathlon or a triathlon. Neither of which is a bike race. Also keep in mind that one should only swim in order to prevent drowning, and should only run if being chased. And even then, one should only run fast enough to prevent capture."



  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post35

Bilder från Gbg-girot

LVGPosted by Niklas Mon, May 16, 2016 15:02:08
Lite bilder från girot. Den bästa bilden är väl den som pappa tog vid målgång när jag helst ville bli överkörd av en buss. Bjuder även på den vackra brännan som jag fick.

För övrigt har det varit stilla i cykelvärlden tills idag då jag har besök av Geard från Holland. Han har cyklat hela vägen på en cykel som är betydligt mycket tyngre än min racer så jag är imponerad. Han stannar här i två nätter i väntan på att få den reparerad så vi ska nog hinna prata om livets stora saker: cykling, världsproblem och tjejer smiley


  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post29

Göteborgsgirot

LVGPosted by Niklas Sat, May 07, 2016 15:49:00
Det officiella resultatet är inte klart ännu, men enligt min cykeldator trillade jag in på 04:24 och jag kunde inte ha gjort det snabbare. Jag är jättenöjd.

Starten gick bra. Jag lyckades inte hålla till höger särskilt mycket, men ingen trillade och allt flöt på. När farten släpptes fri hamnade jag i en klunga som jag tyckte var för långsam. Ett försök gjorde jag att cykla ikapp klungan framför, men det var bara att glömma. Efter denna snabblektion insåg jag att klungan är allt, utan den är jag ingenting. Tempot ökade dock och vi kom ikapp en del cyklister men blev omkörda av andra.

Efter 65 km tappade jag klungan och i samma stund började dagens första ordentliga kraftansträngning. Det tog 10 km att köra ikapp dem igen, men det gick. Benen var inte glada på mig efteråt, men alternativet att cykla ensam var värre.

Jag låg sist i klungan ytterligare några mil, men när backarna började vid 80 km kände jag att jag inte skulle kunna följa med och vid 90 valde jag att ta ner tempot tillsammans med några andra (som antingen åkte ifrån mig eller försvann bakom mig efter bara några km). Det blev en ensam klättring uppåt, med mycket psyke och en hel del kramp. Jag stannade till en gång för att stretcha bort den men insåg att det var bättre att bita ihop och försöka göra detta i nedförsbackar, samt att dricka lite extra. Det skulle gå att klara sig på det vatten jag hade med mig ändå (hoppades jag).

Räddningen kom någonstans kring 115 km då mördarbackarna tog slut och det blev en del vila/stretch i en längre nedförsbacke. Jag kröp ihop så aerodynamiskt som jag bara kunde för minimera luftmotståndet och lyckades rulla ikapp en mindre klunga. De körde ifrån mig mot slutet när det planade ut.

Mot slutet gick färden på en grusväg genom skogen och sedan lite cykelbanor. Jag låg tio meter bakom klungan utan ork att komma ikapp. I en sista uppförsbacke tappade jag dem. Väl ute på asfalterade cykelvägar tog jag rygg på en cyklist och vi rullade genom stan i ganska bra fart, hela tiden med krampkänning och vätskebrist. Några hundra meter innan målområdet hade ett rödljus ställt flera cyklister på rad och loppet avslutades med spurt. Jag gav allt och det gjorde ont, så ont.

Genomgående under hela loppet har det varit mycket folk längs vägkanterna som har hejat på oss deltagare. Mamma och pappa överraskade genom att dyka upp vid två ställen längs banan och ta kort. Givetvis lyckades jag hamnade bakom en bil första gången och en annan cyklist skymde andra gången. När jag kom i mål sa mamma "nu ska vi ta kort". Jag ville hellre bli påkörd av en buss vid det laget så ont det gjorde från topp till tå, men jag sträckte på mig (såg antagligen ut som ringaren i Notre Dame) och försökte le. Jag tror att jag lyckades.

Mina medtävlande var mycket trevliga. I varje klunga varnades det för hål, bilar, hinder, etc. och det var många peppande kommentarer. Riktigt roligt!

Jag vill tacka alla som har hejat på/följt mig både på plats och på distans via appar, Facebook, Instagram, sms och telefonsamtal. Det har betytt jättemycket för mig. Tusen och åter tusen tack kära vänner!

Jag ska fixa lite bilder från tävlingen så småningom, men i skrivandes stund finns bara en medaljbild.
Rundan fins såklart på Strava för den intresserade, tryck här.

  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post28

Utomhuspremiär på LVG (i Sverige)

LVGPosted by Niklas Tue, March 22, 2016 15:45:11
Idag var det äntligen dags att cykla på racern utomhus! smiley
Det var lite samma känsla som när jag och David skulle ut och cykla första gången förra året (min första riktiga cykeltur). Då hade vi nollgradigt, lite vind och jag hade cykelkläder som inte riktigt matchade. Idag var klädseln bättre och vädret bestod av solsken, lätt motvind på väg hem och lätt, lätt snöfall vilket gjorde det riktigt behagligt att cykla. Det blev drygt 1,5 mil norrut mot Nyhem och sedan samma väg tillbaka. Fick ett KOM (King Of the Mountain = första plats på ett av Stravas segment) vilket alltid är kul. Rundan i sig var kanske inte så spektakulär, men det kändes starkt inför 2016 års säsong. Snitthastigheten landade på över 30km/h, förmodligen hade jag varit ännu snabbare om det inte vore för den stora skåpbilen som hindrade min framfart längs med hela Östra Kyrkogatan. Eftersom cykelbanan längs med vägen var täckt av grus fick jag vackert ligga bakom och njuta av att slippa vinden. Förhoppningsvis håller vädret i sig så att jag kan ut och åka fler dagar denna veckan.

Men utomhuspremiären är gjord! Så himla roligt! Rundan finns på Strava för er som vill se statistik.

  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post18
« PreviousNext »