“It never gets easier, you just go faster.”

“It never gets easier, you just go faster.”

En blogg om cykling och sånt

Med syfte att upplysa världen om hur underbart och hemskt det är att cykla. Och lite annat.

Norrut!

LVGPosted by Niklas Mon, June 20, 2016 17:10:04
Idag bar det av till den norra orten Stintino (och lite förbi så att vi kom till öns norra kant). Sträckan blev Alghero - Fertilia (Walters lägenhet) - Palmadula - Pozzo San Nicola - Stintino - Capo Falcone (längst norrut) och tillbaka, totalt 110,3 km på fyra timmar. Det var lite blåsigt men kunde varit värre. Innan Palmadula började backarna lite lätt och jag kände att benen var slitna. På väg från Palmadula till Pozzo San Nicola var det fortsatt backigt men på nya vägar vilket triggade mig att dra på i uppförsbackarna och invänta Walter på vägen ner. Efter kortare fikapaus i Pozza San Nicola kom en större väg där vi bara pressade på så mycket vi kunde för att komma fram snabbare. Det var medvind (men det insåg jag inte förrän vi skulle tillbaka och fick motvinden).

Stintino var en väldigt vacker liten by som lever åtta månader om året för att sedan vara i princip öde under lågsäsongen. Folk trängdes om den lilla yta strand som fanns och när vi stannade på en höjd allra längst norrut i Capo Falcone tittade vi ut på spektaklet och skrattade åt turisterna. Jag räknar inte mig själv till den gruppen. Om man lyckades tänka bort allt folk var Capo Falcone oerhört vackert med kritvita stränder och klart, grönblått vatten. Det skulle inte förvåna mig om det är här man spelar in reklamen åt Fritidsresor.

Vi vände hemåt med samma taktik - blås på längs stora vägen och ta det lite lugnare därefter. När vi vek av vid Pozzo San Nicola tänkte jag att det skulle bli lite mysigt. Icke. Motvinden ökade och backarna var inte lika trevliga längre. Givetvis fortsatte jag att pressa på som en galning för att vinna nästan varje uppförsbacke (en framgångsrik taktik). Efter Palmadula blev det en lång nedförsbacke och sedan platt hela vägen till Fertilia. Walter bjöd på en rejäl laddning pasta, bröd, vin, vatten, glass och espresso innan jag fick skjuts till hotellet.

Imorgon är sista dagen som jag ska cykla. 53 km är kvar och det känns både bra och lite sorgligt att det har gått så fort. Imorgon ska vi cykla upp för Monte Doglia. Målet är att vräka på allt vad jag har och pressa ur det sista benen har att ge. Mer om det imorgon.

Bilder kommer när jag har kommit hem, jag har problem med en överfylld hårddisk och oerhört långsam bilduppladdning. Det ska också nämnas att jag inte har fotograferat så mycket eftersom det inte går att få in känslan av de stora vidderna eller höga bergen på bild eller video.

  • Comments(0)//www.niklasohlsson.se/#post40